Sitter på tåget hem från Linköping. Fortfarande mosig i huvet men något bättre. Hoppas det går över annars blir det många snedslag på banan i morgon. Hälsade på min fd kollega och väninna Kristina igår kväll som bjöd på te och hemlagade scones . Visst är det konstigt med vissa människor. Det känns som om man skulle kunna sitta och prata i dagar utan att samtalsämnena sinar. Med andra har man ingenting att prata om. Jag har några vänninnor som Kristina som jag inte träffar så ofta men när det sker är det som vi träffades igår. Gemensamt drag för dessa är att det är smarta, sympatiska, snälla männinskor med nyfikenhet på livet och som hellre ser möjligheter i stället för att gnälla. Som gärna kör en extra omväg om något verkar intressant, som hänger på men även kommer med egna infall. Kristina är för tillfället arbetsökande men jag tvivlar inte en sekund på att det inte dröjer länge innan hon har hittat ett nytt projekt att sätta tänderna i. Kram på dig Kristina och lycka till!!